Det börjar redan under graviditeten. Plötsligt verkar alla – från din granne till din partners kollega – ha något att säga om vad du ska äta, hur du ska sova och vilken förlossningsmetod du “absolut” bör välja.
“Du ska väl inte äta sushi?”
“Sov inte på rygg, det är farligt!”
“Oj, är du säker på att du vill ha epidural?”
“Du borde börja med bäckenbottenträning NU om du vill slippa problem sen.”
Man hinner knappt förstå att man är gravid innan en våg av råd väller in. Råd man inte ens har bett om. Och det stannar inte där!
Så fort bebisen föds, tar det hela ny fart. Nu handlar det inte bara om dig – utan nu handlar de om hur du matar, sover, klär och uppfostrar ditt barn.
“Sådär ska du inte hålla bebisen.”
“Oj, ska du verkligen ge hen mat redan?”
“Du borde verkligen inte låta barnet sova i er säng.”
“Ska du amma så länge? Eller ska du inte amma alls?”
Och det bästa av allt? Många av de som har starkast åsikter har inte ens barn själva.
Jag minns själv hur en nära bekant – utan egna barn – var den som hade allra mest att säga. Hon visste precis hur jag skulle hantera sömn, mat, kolik och trots. Och hon förklarade gärna, i detalj, varför hennes metoder var bäst och vad som var “fel på mitt barn”.
Jag försökte lyssna artigt, men inom mig kokade jag! Hur kunde hon veta bäst när hon aldrig själv hade stått med en skrikande bebis mitt i natten, eller försökt lugna ett övertrött barn som vägrade somna? Hur kunde hon inte istället fråga mig hur jag mådde och lyssnat på mig, istället försökt hjälpa mig med de jag faktiskt kanske behövde just där och då.
Varför har alla en åsikt om mitt barn och hur jag väljer att hantera den situationen?
Det verkar som att föräldraskap är ett öppet forum där alla känner sig manade att ge sin input, oavsett om man bett om det eller inte. Och ibland kommer råden från en god plats – kanske vill någon bara dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa till. Men låt oss vara ärliga: det är skillnad på att erbjuda stöd och att tala om för någon hur de borde göra.
Många gånger handlar det om att människor vill rättfärdiga sina egna val. Om någon gjorde på ett visst sätt med sina barn, så måste det ju vara det bästa sättet – och då vill de gärna att du ska göra likadant. Andra gånger är det ren och skär okunskap, där någon upprepar något de hört eller läst någonstans utan att egentligen veta vad de pratar om (hej, Google-experter!).
Och sen finns det de som bara måste tycka till, oavsett ämne. Det spelar ingen roll om det gäller amning, sömnmetoder eller vilken overall ditt barn har på sig – de kan helt enkelt inte låta bli att lägga sig i. Det värsta är att dessa kommentarer ofta kommer i precis fel ögonblick. När du redan är trött, osäker och bara försöker göra ditt bästa, då kan en enda mening få hela din dag att rasa. En blick, en kommentar, en jämförelse – och plötsligt känns det som att du gör allt fel.
Men vet du vad? Det gör du inte. Du gör det som är rätt för just dig och ditt barn. Och det är det enda som spelar någon roll.
Så nästa gång någon kommer med ett råd du inte bett om – ta ett djupt andetag och påminn dig själv om detta:
♥️ Du är den bästa mamman för ditt barn.
♥️ Du känner ditt barn bättre än någon annan.
♥️ Du gör ett fantastiskt jobb, även de dagar det inte känns så.
Och viktigast av allt – du behöver inte bevisa något för någon. 💪✨
